Att ta körkort har för mig, som många andra, varit en dröm för mig. Och redan innan förstod jag att resan dit var fylld med flera viktiga och spännande steg. En av de mest omtalade delarna av denna resa är Risktvåan, eller halkbanan, som den ofta benämns vid. Jag tänker att jag ska dela med mig om min upplevelse jag hade från min utbildning på risktvåan i uppsala.
Vad är risktvåan
Risktvåan är den andra och obligatoriska delen av riskutbildningen som alla körkortstagare i Sverige måste genomgå för att ta sig vidare u utbildningen. Detta moment har sitt största fokus på praktisk träning om hu rman hantera bilen i olika hastigheter och vägunderlag. Målet är egentligen att förbereda eleven samt öka dess förståelsen för hur du kan hantera bilen under svåra situationer som kan uppstå i trafiken.
Trafikskolan
Valet av trafikskola och halkbana var ändå en större process än vad jag trodde det skulle vara. Efter att ha letat runt och kollat in flera olika alternativ samt frågat runt bland mina vänner, valde jag tillslut att utföra risktvåan i Uppsala då den var känd för sin högkvalitativa utbildning samt att de har ett stort team av erfarna instruktörer. Trafikskolans halkbana låg en bit utanför stan, men det gjorde ingenting för mig. Så länge det var prisvärt och lärorikt är det värt varenda extra meter dit.
Inför Risktvåan blev alla elever erbjudan en genomgång av risktvåan och dess moment, så vi kunde förstå lite vad vi kunde förvänta oss där ute. Vi gick igenom både teori om hur bilen fungerar på halt vägunderlag och hur olika hastigheter påverkar fordonets kontroll. Denna teoretiska bas var faktist mer givande än vad jag trodde att den skulle vara. Det gjorde mig lite mindre nervös inför den praktiska biten.
När dagen för Risktvåan väl var här som vakande jag upp med en blandning av nervositet och entusiasm. På plats startade vi dagen med att samlas i en lektionssal där instruktörerna gav en kort introduktion om vad som kommer att göras under dagen, lite teori och självklart, en säkerhetsgenomgång. Inte långt därefter fick vi gå ut och sätta oss i bilarna för att sedan ge oss ut på halkbanan. Redan här kunde jag känna spänningen inom mig att stiga.
Att få sitta bakom ratten utr på halkbanan var något jag länge hade sett fram emot med både förväntan och en viss underliggande oro. Vi fick prova på att köra på olika typer av halt underlag och öva på att bromsa, göra undanmanövrar och köra genom kurvor med minskat väggrepp. Det var speciellt spännande att få sladda kontrollerat – något jag aldrig hade upplevt tidigare.
Något jag måste tillägga är också att instruktörerna var helt fantastiska. De gav oss kontinuerlig feedback och visade på ett pedagogiskt sätt hur man bäst hanterar olika situationer. De fanns även med i en öronsnäcka så vi kunde prata med dem ute på vägen. Man märkte att de var både rutinerade förare, men också lärare. Deras erfarenhet och tydliga instruktioner gjorde att jag snabbt kände mig mer självsäker och kunde njuta av upplevelsen trots de utmaningar som fanns.
Lärdomar jag tar med mig
En av de aboslut största insikterna jag tar med mig från Risktvåan är faktist vikten av att anpassa hastigheten efter väglaget. Jag insåg hur avgörande det är att vara uppmärksam och försiktig, och hur liten fartökning det krävs för att få ett helt annat utgångsläge under en riskfylld situation, framför allt under vinterförhållanden. Jag lärde mig också en hel del om bilens säkerhetssystem, exempelvis fick jag en del kunskap om ABS och antisladd, och hur de fungerar för att hjälpa till att hålla bilen under kontroll.
Det var också nyttigt att uppleva hur olika hastigheter påverkar bilens beteende på halt underlag, att få testa på det under kontrollerade former. Detta gav mig en betydligt djupare förståelse för varför det är så viktigt att följa hastighetsgränser och alltid vara beredd att sakta ner vid behov.
Lämna ett svar